Paniken sprider sig!

Aaah!! Jag ska flytta på söndag och har knappt packat något alls än! Så just nu sitter jag och försöker pussla på hur jag ska få ihop veckan. Hela mitt liv ska packas ner i kartonger, sorteras och organieras. Jag sparar på allt! Så att sortera allt det jag har lyckats samla på mig under 19 år är ett nästan ett livstids projekt. Ska hinna förbi IKEA och inhandla det sista sakerna därifrån. Besälla TV och internet. Sjuttontusen papper ska skickas till en miljon olika myndigheter känns det som.

Och det viktigaste utav allt...

Alex! I mitt huvud försöker jag få ihop hur jag ska hinna jobba, packa, städa, fixa allt och ta hand om min häst ordentligt. För en sak som jag verkligen är självklart för mig sen jag tog emot Alex är att han alltid oavsett vad måste få komma först. Bara för att jag har en stressig vecka så får aldrig han bli lidande utav det. Men just nu önskar jag att det fanns någon jour man kunde ringa och säga "Min häst ska ridas onsdag-fredag vila på lördag och skrittas på söndag. Sen ska de mockas och fixas hö och se till att klämma in lite gos också."
Haha känner mig bara så dum mot han när jag känner att jag behöver stressa på ridturerna för att jag ska hinna med så mycket annat. Vill ju ha all tid i världen till att bara njuta av att vara ute och rida och stå och gosa i stallet. Men som turen är så är det ju bara en vecka det rör sig om när jag väl har flyttat så kommer jag nog ganska snabbt in i de vanliga tempot så att jag och Alex kan mysa så mycket vi vill.

Så måste jag säga att det är när det är så här stressigt som är jag är så oerhört glad över att stå i det stallet jag gör. Camilla, Therese och Anki ställer alltid upp när jag har det jobbigt så jag vet att även om jag oroar mig så blir Alex alltid så väl omhändertagen och hinner inte jag finns det alltid någon som ägnar en extra minut åt att stå och gosa med honom!